I den tysta minuten mellan.

 Nu har jag läst den tredje Augustprisnominerade boken, "I den tysta minuten mellan " av Viveka Sjögren.

Torvis pappa Kettil har dött och Torvi ska flyga till Island för att gå på begravningen. Han har inte träffat sin pappa efter att han och mamman flyttade till Sverige, när han var sex år. Åtta år har gått och de har bara hört från Kettil en gång, ett brev som sa att han skulle komma. Men så blev det inte, han kom aldrig.

Torvi har valt att inte tänka på pappan, han har låst det rummet i sina tankar och sprayat Gubbjävel över. Släkten har inte heller hört av sig och Torvi vet egentligen inte varför. Har hans pappa problem? Är han konstig? Vill dom inte veta av honom? Eller beror det på att mamma svek och flyttade från Island.

Framme i Island börjar en bild växa fram av Kettil, en pappa som inte är så lätt att förstå sig på. En pappa som ville kunna flyga. Genom sin släkt och sina gamla vänner och den karga miljön på Island växer Torvis bild av pappan fram.

De nominerade böckerna, se tidigare inlägg,  är väldigt olika men bra allihop. "Pojkarna" och den här boken är  mer finstämda och har ett djupare tema. Jag tror personligen inte att de kommer få lika många läsare som "Cirkeln". "Alla" vill läsa den!  Det bli intressant att se vilken som får priset.

Affektion av Martin Jern

 Enligt nationalencyklopedins ordlista betyder affektion följande:
tillgivenhet, positiv känslomässig bindning; även medicinsk beteckning för sjuklig förändring eller störning i ett organs funktion.

Den titeln är suverän till den här boken. Kate 16 år har definitivt drabbats  av Affektion. Det kan naturligtvis tolkas och analyseras på många olika plan. Det som är positivt kanske egentligen är negativt. Tillgivenhet som vi oftast ser som något positivt kan vara precis lika förödande.

Boken väcker massa känslor och frågor:

Hur kan det gå så fel? Hur kan ett barn lämnas att ingå ett så ohälsosamt förhållande med sig själv och sin omgivning? Var finns de vuxna? Är det någonsin rätt åt oss? Får vi i långa loppet skylla oss själva? Vad är värt?

Joel, en sorts pojkvän,  visar en bild från en tidning och säger till Kate:

"Det är du, Kate."
"Bilden föreställde natalia Vodianova som ligger i en säng med en nallebjörn och rosa rosett i håret, sminkad som en thaihora.
"Det är du kate, sa mr smooth hipster-dj och trodde han gav mig en komplimang."

Den här boken gör ont och den är riktigt bra.