I den tysta minuten mellan.

 Nu har jag läst den tredje Augustprisnominerade boken, "I den tysta minuten mellan " av Viveka Sjögren.

Torvis pappa Kettil har dött och Torvi ska flyga till Island för att gå på begravningen. Han har inte träffat sin pappa efter att han och mamman flyttade till Sverige, när han var sex år. Åtta år har gått och de har bara hört från Kettil en gång, ett brev som sa att han skulle komma. Men så blev det inte, han kom aldrig.

Torvi har valt att inte tänka på pappan, han har låst det rummet i sina tankar och sprayat Gubbjävel över. Släkten har inte heller hört av sig och Torvi vet egentligen inte varför. Har hans pappa problem? Är han konstig? Vill dom inte veta av honom? Eller beror det på att mamma svek och flyttade från Island.

Framme i Island börjar en bild växa fram av Kettil, en pappa som inte är så lätt att förstå sig på. En pappa som ville kunna flyga. Genom sin släkt och sina gamla vänner och den karga miljön på Island växer Torvis bild av pappan fram.

De nominerade böckerna, se tidigare inlägg,  är väldigt olika men bra allihop. "Pojkarna" och den här boken är  mer finstämda och har ett djupare tema. Jag tror personligen inte att de kommer få lika många läsare som "Cirkeln". "Alla" vill läsa den!  Det bli intressant att se vilken som får priset.

Affektion av Martin Jern

 Enligt nationalencyklopedins ordlista betyder affektion följande:
tillgivenhet, positiv känslomässig bindning; även medicinsk beteckning för sjuklig förändring eller störning i ett organs funktion.

Den titeln är suverän till den här boken. Kate 16 år har definitivt drabbats  av Affektion. Det kan naturligtvis tolkas och analyseras på många olika plan. Det som är positivt kanske egentligen är negativt. Tillgivenhet som vi oftast ser som något positivt kan vara precis lika förödande.

Boken väcker massa känslor och frågor:

Hur kan det gå så fel? Hur kan ett barn lämnas att ingå ett så ohälsosamt förhållande med sig själv och sin omgivning? Var finns de vuxna? Är det någonsin rätt åt oss? Får vi i långa loppet skylla oss själva? Vad är värt?

Joel, en sorts pojkvän,  visar en bild från en tidning och säger till Kate:

"Det är du, Kate."
"Bilden föreställde natalia Vodianova som ligger i en säng med en nallebjörn och rosa rosett i håret, sminkad som en thaihora.
"Det är du kate, sa mr smooth hipster-dj och trodde han gav mig en komplimang."

Den här boken gör ont och den är riktigt bra.

Pojkarna

Boken är som att öppna och läsa någon av barndomens bilderböcker. Lika lysande och fantastiskt är "Pojkarna".
I bilderboken förvandlas det arga barnet från det ena uppslaget till nästa, från ett barn till ett djur eller monster som ger sig ut på äventyr eller besegrar något ont. Det behövs inga förklaringar, barnet och den vuxne tolkar och förstår. Bilderboken har fantastiska möjligheter att visa fram en inre utveckling genom att ens yttre förvandlas. Det sker inte lika enkelt i böcker för äldre, det är inte ofta vi läser om en 14 åring som är arg  och därför förvandlas till något annat för att bearbeta sina känslor eller sin identitet.

Med hjälp av en speciell blommas nektar förvandlas Bella, Momo och Kim till pojkar. Att vara fjorton år och flicka på väg in i vuxenlivet är inte rätt. Pojke eller man är det självklara, normen. Tjejer får anpassa sig,  lära sig stå ut med killars övertag. Förvandlingen blir till en början en flykt för alla tre. Som pojkar kan de vara sig själva och ta plats, frågan är hur man ska lära sig att ta plats som tjej. För Kim känns det allt mer omöjligt, hon vill ständigt vara killen Kim och möta killar utan deras värderande av henne som tjej.

Jag ska läsa den här boken många gånger!

Augustpriset.

Augustprisnomineringar.

I år delas Augustpriset ut för tjugotredje gången. Nominerade ungdomsböcker är:

 "Pojkarna" av Jessica Schiefauer.

 "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.


"I den tysta minuten mellan" av
Viveka Sjögrn

Läs mer om Augustpriset och alla nomineringar här.

Jag har läst två av dessa böcker, "Pojkarna" och "Cirkeln". Båda böckerna är väldigt bra, ska ta med mig den tredje boken hem så snart den är tillbaka i biblioteket.

Fifteen Love

 Fifteen Love av Peter Barlach

"Jag fattar inte hur jag tänkte. Varför skulle jag spionera på henne som en tönt. Var jag åtta år gammal för en vecka sedan eller? Ibland känns det som man gör grejer som värsta pinsamma snorungen fast det inte alls var länge sedan. Om en vecka vill jag att jag tänker tillbaka på den här dagen ocb bara "vilken cool smart skön kille jag var redan på den tiden"." (Citat ur boken)

John dök upp som tolvåring i boken "Inte bara tennis" och senare i "Dubbelfel". Jag har inte läst någon av  böckerna men när jag nu läst "Fifteen Love" så hamnar de på listan "Måste läsa".

I första boken dör Johns mamma i en bilolycka då är han tolv år, Fifteen love utspelar sig tre år senare. På ett djupare plan försöker John fortfarande att bearbeta sorgen och saknaden efter sin mamma. Men väskap och kärlek, eller möjligtvis sex, är mer i huvudfokus.

Johns nya vän, Gabriel, är en kille som många egentligen är rädda för. Gabriel är två år äldre, ser bra ut och har rika föräldrar. John vet egentligen inte varför Gabriel har valt ut honom till att vara hans vän. Men så är det, John är vald av Gabriel och för Johns del är det bara att hänga på. Det innebär att skjuta småfåglar i skogen, att dricka sig full på spriten som Gabriel snor av sina föräldrar och att hänga med i snacket. Det tuffa snacket och stilen som Gabriel kör.

Violetta dyker upp i Johns liv, varje onsdag kommer denna överjordiskt snygga polska, mellan 20 och 40 år, hem till Johns hus och städar. Av en slump stöter John på henne en dag när han är hemma från skolan. Han fortsätter skolka och hittar på en massa olika sätt för att kunna träffa Violetta. Sakta men säkert bygger de upp en vänskap som från Johns sida drivs av passionerade känslor. Tyvärr råkar han berätta för Gabriel om sin kärlek (eller åtrå) för Gabriel. Violetta dras in i Gabriels vanliga snack och sakta men säkert börjar John förstå att Gabriel är ganska galen.

Bögslungan

Det finns en hel del ungdomsböcker om homosexualitet, bland annat Det händer nu av Sofia Nordin och Ibland bara måste man av David Levithan. Bögslungan är senast i raden och är Per Alexanderssons debutroman. Den handlar om Max som går sista terminen i nian. Han går på fester och umgås med sina vänner och på ytan ser han ut att vara som vilken tonåring som helst. Inombords brottas han däremot med frågan om han är homosexuell eller inte och hur alla runt omkring skulle reagera om han var det. På skolan får man nämligen inte sticka ut på något sätt, för då riskerar man att bli utsatt av skolans plågoandar.

Boken tar inte bara upp homosexualitet, utan även familjeförhållanden och vänskap och den visar hur tuff vardagen kan vara för en tonåring. Ibland tycker jag att saker och ting går lite för lätt och svåra ämnen behandlas bara i förbifarten. Boken är däremot helt klart läsvärd och man får med sig en hel del tankar om hur man bemöter människorna i sin omvärld och på vilket sätt man uttrycker sina åsikter. Hur tas de egentligen emot av andra?

Boken ges ut av LL-förlaget, vilket innebär att det är en lättläst bok.

Tystnaden i bruset

Tystnaden i bruset av Patrick Ness är den första delen i den så kallade Kaostrilogin. Berättelsen utspelar sig på en annan planet, om än en planet som är väldigt lik vår, för något har hänt som gjort att man har flytt Jorden.

Huvudpersonen är unge Todd, som bor i en liten by som heter Prentisstown. Efter att ha blivit angripna av ett virus kan alla män höra varandras tankar och det är när Todd möter en tystnad i träsket som berättelsen börjar. Det visar sig nämligen att tystnaden är en flicka. Det finns inga flickor i Prentisstown och när Todd hittar henne betyder det att han måste fly. Givetvis blir han jagad, men det är inte lätt att gömma sig när alla kan höra hans tankar.

Jag läste första delen på svenska förra hösten när de andra delarna inte kommit ut på svenska än. Del två och tre köpte jag på engelska och plöjde direkt. Jag gillar den här typen av bok, den när man måste tänka till och när man inte riktigt vet vad som väntar bakom nästa krök.

Välkommen hem.

Jag såg verkligen fram emot att läsa Johanna Lindbäcks nya bok "Välkommen hem".
Sara kommer tillbaka till Luleå efter att ha varit i London och pluggat i ett år. När hon kommer tillbaka har hon förväntningar på att allt ska vara som innan hon åkte, eller att problemsituationen ska vara löst. "Problemet" är Mattias, killen Sara gjorde slut med innan hon åkte till London. Hon ville inte åka dit och samtidigt känna sig bunden till någon där hemma. Bella och Mattias är syskonen som Sara kännt i tio år och alltid umgåtts med. Ett år innan Sara åkte förändrades Mattias och Saras känslor och de blev ihop.

Jag har svårt för att tycka om Sara, jag förstår henne inte riktigt och tycker att hon är rätt självupptagen. När hon kommer hem från London har hon ett väldigt stort behov av att allt ska kännas som vanligt med de gamla kompisarna och med Bella och Mattias. Men det gör det inte, de är inte alls intresserade av sin gamla vän. Sara börjar  på jujutsu och där träffar hon sin nya granne Adrian, som hon stött på i tvättstugan när han snott hennes tid för att hon är en kvart sen.

Fokus i boken ligger på Saras önskan om att det ska kännas som förut i relationen med Mattias. Jag funderar på varför det inte är lika viktigt att det ska kännas bra mellan henne och Bella, Sara gör inget för att själv försöka förbättra det. Samtidigt blir hon kär i Adrian men lite svartsjuk och skapar problem som inte borde vara problem.

Jag tycker om skildringen av Sara och Adrians framväxande relation, svårigheterna och spänningen som kan finnas mellan två förälskade är fint skildrad med ett ungdomligt språk.

Bokjuryböcker.

Härligt med hösten!

Verje år väntar jag med spänning på Kulturrådets barnbokskatalog där årets Bokjuryböcker presenteras. Oftast har jag hunnit läsa många av vårens utgivna böcker och är nyfiken på om de ska finnas med på Bokjuryaffischen. Alla böcker som kommer ut under året deltar i tävlingen men affischen och urvalet på den får naturligtvis ett större intresse av både mig och eleverna.

 När katalogen kom i förra veckan satte jag mig ner och lusläste den. I kategorin "Ungdomsböcker" konstaterade jag att det inte finns några vampyr, zoombie eller sportböcker. Däremot lite magi, kärlek och böcker om att hitta sig själv i livet.

Efter en snabb genomräkning insåg jag att jag bara har läst 1 av böckerna på affischen - "Cirkeln"! Med andra ord har jag en hel del läsning framför mig i och med att jag ska ut och bokprata i år 8.

Här ligger jag och blöder.

Jag slukade den här boken av  Jenny Jägerfeld under sommaren  och den ligger nu på min "Att läsa om lista". Det är en härligt bok med en bra berättelse och den är väldigt välskriven.  Vissa har beskrivit boken som rolig. Jag skulle inte säga att den är rolig, jag ligger inte och skrattar högt, men den är fyndig. Egentligen är boken tragisk då Maja befinner sig i en väldigt svår situation i livet.

Inledningsvis råkar hon såga av sig tumspetsen, det är naturligtvis en olycka men människorna i hennes omgivning verkar tro att hon gjort det med flit. Skadat sig för att hon inte verbalt kan ge uttryck för sina egna känslor.  Förutfattade meningar som är grundade på Majas  kläder och olika frisyrer. Att hennes föräldrar är skilda och att hon bara träffar sin mamma varannan helg bidrar också.

På ett sätt är Majas mamma huvudpersonen i boken. för hennes uteblivna respons och hennes försvinnande efter att Maja sågat av sig tummen är det centrala i boken. Vem är hennes mamma, vad gör hon och var har hon tagit vägen?

Och vem är hon?

"Mycket mer än så" av Sarah Dessen

 Vi kan alla fastna i en bild av oss själva, en bild eller ram som gör oss mycket mindre än vad vi skulle kunna vara. Auden är den perfekta dottern och eleven, en tjej att lita på. Någonting saknas ändå, uppgiften att vara perfekt är betungande och innebär också att det normala för många tonåringar inte riktigt ryms i Audens liv. För hur ska man kunna ha ett socialt liv och samtidigt ligga ett steg före alla andra i skolan.

Audens föräldrar är skilda och pappan som precis bildat ny familj ber Auden att komma och hälsa på och tillbringa sommarlovet hos honom. Hon får ett sommarjobb i en klädbutik och börjar lära känna nya människor som tvingar henne att se på sig själv och andra med nya ögon. Auden börjar inse att det inte är så bra att alltid vilja vara perfekt för det innebär att man går miste om många saker. Att hon t.ex. lägger av om hon inte gör saker rätt på en gång istället för att försöka igen tills det blir rätt och därmed våga mer.

Härlig bok, om vänskap, kärlek och om att utvecklas till den person man vill vara.

"Som en påse godis"

 Min mamma har ett uttryck som hon använder med jämna mellanrum. "Som en påse godis". En härlig blandning av färger och smaker, oftast lätt att tugga och det försvinner i ett nafs. Det kvarstående intrycket kanske inte är något att minnas resten av sitt liv. Men där och då slukar man det i ett nafs.

För mig är "House of Night" serien som en påse godis. Jag sträckläser böckerna och somnar gott. Dessa vampyrers liv utspelar sig i kampen mellan det onda och det goda. Intriger, vänskap och kärlekskomplikationer virvlar förbi samtidigt som de goda alltid, trots deras fel och brister, strävar efter att göra det rätta.

Trots att dessa ungdomar är vampyrer så kämpar de med mycket mänskliga bekymmer. Det roar mig att läsa den här serien, just nu är det "en påse godis" som passar bra att krypa ner i soffan med.

Sommarläsning!

  Jag inledde sommaren med att läsa del fyra och fem i serien "Tre". Det var ett år sedan jag läste de första böckerna men det gjorde inget . Jag kom snabbt in i handlingen.

I första boken mördas en av fyra vänner, vem det är får man inte veta. Handlingen förflyttas sedan några veckor bakåt i tiden och man möter där de fyra tjejerna och får ta del av deras liv. Jag gillar serien, böckerna är spännande, det händer mycket och berättelsen har ett driv fram mot det oundvikliga mordet.

Trots att jag gillar böckerna så har jag lite svårt för alla dessa korta kapitel. Jag lär känna individerna men irriteras  över att så snabbt kastas mellan olika personer.

Jag älskar den här boken!

Jag läste "Hungerspelen" av Suzanna Collins för några år sedan och slukade de två följande delarna så snart de var översatta till svenska och inköpta till biblioteket. När jag fick reda på att det ska göras en film av boken bestämde jag mig för att läsa om trilogin och denna gång på engelska. "The Hunger Games" blev den sista boken jag läste den här semestern. Jag är glad att jag väntade till slutet av sommaren med att läsa den för jag tog inte med mig del två och tre hem. Nu, tillbaka på jobbet, ska jag ta och lägga ner de två följande böckerna i min väska så att jag kan läsa dem i ett svep.

Jag gillar trilogier men jag tycker att det är  frustrerande att behöva vänta på att läsa fortsättningen på böcker jag fastnar för. Ibland får jag till och med lust att vänta med att läsa en bok när jag vet att det ska komma en fortsättning. Fast det verkar ju dumt, så jag läser den oftast i alla fall.

I år hade jag bestämt mig för att inte ta med en orealistiskt stor bokhög med mig hem över sommaren. Hmm. Den blev inte så stor som den brukar vara men ändock STOR. Jag är glad för det nu för jag har verkligen läst många bra böcker i sommar. Många sena nätter i ett alldeles tyst hus, det är semester.

Hur som helst, anledningarna till att jag gillar "Hungerspelen" är många. Den är bra skriven, spännande och så gillar jag helt enkelt temat "händelser i en framtid efter någon sorts katastrof eller krig". Huvudpersonen, Katniss är en tjej som har vuxit upp och efter faderns död tagit hand om sin mor och syster. Tack vara Katniss mod att trotsa reglerna i distrikt tolv så har hon tillsammans med sin vän Gale lyckas smita ut i skogen för att jaga och på det sättet försörjt sin familj.

Landet  hon bor i har efter ett krig delats upp i tretton distrikt men det tolfte är i praktiken det sista då det trettonde är utplånat efter att de försökt revoltera mot regimen. För att hålla ett grepp om folket ute i de olika distrikten ordnar regimen varje år ett TV-sänt jippo som kallas Hungerspelen, en pojke och en flicka  från varje distrikt möts i ett direktsänt överlevnadsprogram. Vinnare är den som överlever. Tillsammans med Gale får Katniss åka till huvudstaden för att delta i årets hungerspel. Händelserna utvecklas på ett annorlunda sätt än vad som brukar ska. Gales kärlek till Katniss och Katniss vilja och förmåga till överlevnade förändrar Hungerspelen och skakar i slutet om regimen mer än någon trott var möjligt.

Sommar!

Högen med böcker jag vill läsa under sommaren växer för varje timme jag har kvar att jobba. Semestern börjar nästa vecka och med det, samma dilemma som varje år. Vilka böcker ska jag ta med mig hem? Nya böcker som jag behöver läsa inför höstens arbete, gamla som jag inte hunnit läsa men alltid tänker att "jag måste läsa den här". För att inte tala om högen av böcker som jag vill läsa om! Oftast släpar jag med mig orimligt många böcker hem vilket innebär att det står en jättekartong med böcker brevid sängen. Det ska inte hända i år. Det blir max 15 böcker (eller 20), 2 böcker i veckan är rimligt, jag har ju redan en hög med "vuxen" litteratur  som ligger brevid sängen.

Våren har gått i ett rasande tempo. Jag har hunnit läsa många böcker som jag tycker är riktigt bra men jag har inte riktigt fått till rutinen att skriva i bloggen. Delvis för att jag inte  hunnit tänka igenom hur jag vill få eleverna att nå bloggen. Men planerna börjar ta form inför hösten. Det känns bra!

Hur som helst, här kommer ett kort inlägg om några av de böcker jag läst under våren som jag riktigt fastnat för:

 "Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet" av Sonya Sones. Kärlek, inifrån, på djupet. Med vänner , status och värderingar som hindrar oss från att vara sanna mot oss själva. Riktigt bra!


       Spännande,

   trilogi,

  som alla borde läsa....Finns med på min "måste läsa om lista"!


Jag fastnade aldrig för Twilightböckerna, var lite för mycket kyskhet och smäktande beundran för att jag skulle orka läsa. Tycker däremot om filmerna. Fastnade däremot i serien "House of Night", låg en febrig vecka och läste de första fyra böckerna om vampyren Zoey. Vampyrer i en skola för vampyrer men med de vanliga intigerna och hierarkikonflikterna.

Trevlig sommarläsning!

Ormfågel

Ibland läser man böcker som är riktigt otäcka och som får en att vilja gråta över det elände som sker i närheten eller långt borta. En del böcker skrämmer nästan livet ur en, för man vet att det här är sant, det som står här är sant. När jag läser "Ormfågel" så vet jag att det här är "en sanning", det ser ut så här på en del skolor. Inte lika illa men tillräckligt illa för att vara dåligt.

Handlingen drivs framåt mot det oundvikliga slutet, slutet som man vet kommer att vara otäckt. Det är otäckt, men, jag gråter inte. Först störde det mig lite att jag inte blev mer känslomässigt berörd sedan kom jag fram till att det var bra. För det är en väldigt bra bok med ett innehåll som på olika sätt kan stötas och blötas i olika läsgrupper på skolan. Jag hoppas att det kommer att bli så för annars finns det en risk att omslaget gör boken till en hyllvärmare. Det får inte hända!

Februari

Månaden  försvann som i ett töcken, ett förkylningstöcken. Jag längtade efter sportlovet och inser nu att det har kommit och gått. Det är mars, våren är på väg och det känns skönt. Hur som helst, februari blev en månad då jag plöjde igenom en hög med böcker. Tyvärr orkade jag aldrig sitta upp tillräckligt länge för att skriva om dem så jag ska försöka ta igen det nu.

Jag var inte supersugen på att börja läsa "Jonas bok" i serien Beautiful Dead. Ibland blir det för mycket med alla spöken, varulvar, vampyrer, änlar och zombies. Jag blev liggandes med boken och fortsatte glatt med del två, "Arizonas bok" och nu är jag lite irriterade över att trean kommer ut  i maj.


I Ellerton High har fyra unga vackra människor dött under det senaste året. Darinas pojkvän, Phoenix, var den siste. Darina saknar Phoenix och tycker att hon ser honom  i olika syner. Ganska snart inser hon att det faktiskt är Phoenix som hon ser och även de andra döda. Det visar sig att dessa unga personers dödsfall inte är så självklara som det till en början verkat. Darina får en roll som innebär att hon ska hjälpa de döda att reda ut vad som egentligen hände. men det börjar bli bråttom för Jonas del för de har bara ett år på sig att lösa mysteriet annars kan de inte helt gå över till andra sidan.

En liten chock

Gustav har några månader kvar innan det är dags för studenten. Inga av de saker Gustav hoppades på inför gymnasiet har slagit in. Han har inte någon flickvän, inte ens en tillfällig att ha sex med. Kompisar som inte är uppslukade av sport verkar inte finnas. Han är en kulturkille och hur cool är det i tonåren. Saker börjar ändå att hända, klassen får en ny vikarie, Eva, i engelska. Eva är rätt ung och pluggar själv, hon är inte riktigt som de andra lärarna, men sträng, hon gillar inte att man kommer för sent till hennes lektioner. Gustavs förmåga att skriva blir synlig för övriga klassen och Elin, en tjej i klassen övertalar Gustav att han ska vara med och skriva i skoltidningen. Elin  är tillsammans med Johan,  en populär tjej som oftast sitter fastklistrad vid Johans sida.

Helt plötsligt ser Gustavs tid annorlunda ut, fika på söndagar med vikarien Eva som tipsar Gustav om massa böcker han bör läsa. Sedan skoltidningsarbete med Elin som tycker det är bra att Gustav ska delta i arbetet med tidningen, det måste bli några vettiga artiklar. Elin och Gustav kommer överrens om att mycket är allt för tråkigt och de bestämmer sig för att de ska göra någonting som chockar. En utmaing att våga göra något utöver det vanliga. I allt det nya försöker också Gustav att förstå sig på sin pappa Jack, amerikanen, som flyttat till Sverige några år tidigare för att ta hand om Gustav. Jack som alltid verkar flirta med sina unga studenter och som får allas beundran och uppskattning.

Jag tycker om "En liten chock", det realistiska i att livet inte alltid är så lätt eller roligt. Att i tonåren känna sig annorlunda och mindre intressant.

Skuggvarelser, Blodets röst.

SNYGGA OMSLAG!

Sträckläste böckerna förra helgen. "Skuggvarelser" för andra gången och "Blodets röst" för första. Jag kom inte ihåg så mycket av handlingen så det var bra att jag läste om "Skuggvarelser". Inte för att jag alltid tycker att man måste läsa del ett, ibland går det lika bra att ta del två på en gång. Böckerna hänger helt klart ihop men jag tror inte att det spelar någon roll om man väljer att läsa "Blodets röst" först. 

I "Skuggvarelser" är det mer kärlek och mer otäcka saker som händer när varulvarna kommer till Gotland. Daniel och Kira blir kära och Daniels vänner dras in i otäcka och oförståeliga händelser.

Kärleken spelar en roll även i "Blodets röst" men inte på samma sätt. Kira som har varit borta från Gotland måste efter tre år ta sig tillbaka till ön. Daniel har också lämnat ön för att bo i Stockholm och plugga på gymnasiet. När Daniels pappa dör resar han tillbaka och bestämmer sig för att stanna på Gotland och ta över bilskroten. Han för en kamp med sig själv om vem han är och vad han ska göra i sitt liv. Likaså gör Kira, klanerna är inte sams och drar åt olika håll. En del vill bevara det gamla andra vill förändra och förnya. Boken är bitvis läskig men det är egentligen mänskliga politiska dilemman som är det problematiska. Kampen om det goda och att ibland bli tvungen att göra något man egentligen inte vill för egen del för att det blir till det bästa för andra.

"Blodets röst" är lite svårare att läsa om man tycker att det är jobbigt med böcker som hoppar mellan olika karaktärer. Handlingen kretsar kring de olika klanernas berättelse, Kiras resa, Daniels nya liv och den mystiska polisen Kim.

Min typ brorsa.



Det finns mycket i livet som är svårt att hantera. Kärlek, vänskap, föräldrar, föräldrar som nätdejtar och blir förälskad i någon, någon i en helt annan stad. En vuxen man med söner som man helt plötsligt ska bli låtsassyskon med.

Hur gör man för att bilda en ny familj med två vuxna och tre tonåringar. Är man verkligen bror och syster för att ens föräldrar har valt att flytta ihop. Att långsamt närnma sig varandra, skrapa lite på ytan och börja lära känna, det går men det är svårt. Och svårare blir det. När man inser att ens känslor inte är syskonkärlek.

Jag har varit ute och bokpratat om Johannas böcker i ett par klasser. Det är kul och väldigt intressant att visa omslagen och ställa frågan: Vad tror ni boken handlar om?  Svaren varierar men nyfikenheten väcks.

Saker som aldrig händer





Att vänta på att det västa ska hända är hemskt . Man vet att det är något, man känner det i hela sin kropp, man vill veta men ändå inte. Så kommer det till slut fram och är mycket värre än  något man  föreställt sig. Helt omöjligt att hantera.

För hur gör man när ens flickvän och de som var ens vänner sviker. När man har problem med kompisarna så tar man snacket med flickvänen och är det jobbigt med flickvännen så ska ju kompisarna finnas där. Att bli helt utlämnad och fast man inte är den som har gjort något fel så skäms man så mycket att man inte orkar gå till skolan. Vill inte möta folks blickar, inte känna tårarna som bränner när folk frågar hur det är. Ung eller gammal spelar ingen roll det gör ont när människor man litar på sviker och det är en kamp att ta sig tillbaka.

Det är underbart att älska och att bli älskad, alla de små sakerna som spelar en stor roll. det vill vi inte vara utan.

Jag gillar, mycket!

Peter Amoghli

Vi jobbar med Skapande Skola och i onsdags fick jag återigen träffa Peter Amoghli och titta på hans föreställning "Odysséen". Det var lika roligt den här gången. Det är väldigt speciellt att titta på teater i avskald form. Peter följde med till skolan och hade två Workshops under eftermiddagen. På en timme lyckas han få eleverna att faktiskt kunna gå in i en roll och göra tre olika scener. Det är bra och ungarna har nog inte ens förstått hur det gick till och att de gjorde det. Kul!