Ormfågel

Ibland läser man böcker som är riktigt otäcka och som får en att vilja gråta över det elände som sker i närheten eller långt borta. En del böcker skrämmer nästan livet ur en, för man vet att det här är sant, det som står här är sant. När jag läser "Ormfågel" så vet jag att det här är "en sanning", det ser ut så här på en del skolor. Inte lika illa men tillräckligt illa för att vara dåligt.

Handlingen drivs framåt mot det oundvikliga slutet, slutet som man vet kommer att vara otäckt. Det är otäckt, men, jag gråter inte. Först störde det mig lite att jag inte blev mer känslomässigt berörd sedan kom jag fram till att det var bra. För det är en väldigt bra bok med ett innehåll som på olika sätt kan stötas och blötas i olika läsgrupper på skolan. Jag hoppas att det kommer att bli så för annars finns det en risk att omslaget gör boken till en hyllvärmare. Det får inte hända!