Har precis läst tredje och sista delen i Magnus Nordins serie om lykantroper/varulvar. I de två tidigare böckerna lär vi känna Daniel och Kira som trots sina olikheter blir förälskade. Daniel som bor på Gotland träffar Kira, en lykantrop som tillsammans med två andra slagit sig ner i ett ödehus i närheten av Daniels hus. Daniel och Kira får en dotter som heter Alea, ett skuggvandrarbarn. Skuggvandrarna har vargens extrra känsliga sinnen och styrka men kan inte ta skepnad, förvandla sig till varulv.
I denna bok finns det tre huvudspår, dels försöker Daniel att rädda sig själv och Alea från den så kallade Alfa-gruppen. Alfagruppens jobb är att hålla koll på alla lykantroper i Sverige, de flesta som ingår där är själva skuggvarelser. De är ute efter Alea då de vill hitta skuggvandrarbarnen så tidigt som möjligt för att träna upp dem.
I den andra boken kom Kim Jäger in i bilden, en kvinnlig Alfa-operatör som hjälper Daniel när han får problem med varulvarna. I denna del skickas hon på ett uppdrag. En blodig uppgörelse mellan människor och varulvar måste stoppas.
Samtidigt försöker Kira att ta sig tillbaka till Sverige för att träffa sin dotter och Daniel igen. Gamla problem mellan klanerna försvårar hennes resa.
Det är intressant och spännande hur dessa olika trådar vävs samman. Det är kamper och konflikter som har sitt ursprung i vår naturliga rädsla för det som är okänt, och även i varulvarnas. Jag tycker mycket om alla tre böckerna men skulle inte rekomendera någon att läsa sista delen som inte läst någon av de tidigare. Jag tror att läsningen blir mer intressant med den tidigare handlingen i bakhuvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar